Tre saker som jag är stolt över:


1. Mitt naturligt lockiga hår. Har i hela mitt liv hatat det, fram tills förra året ungefär. Insåg då hur bekvämt det är att ha ett hår med ett självfall som nästan ser gjort ut, känns så himla skönt att kunna säga att det faktiskt är mina egna lockar när folk frågar. För att inte tala om hur mycket tid man kan lägga på annat när man slipper stå med plattång och hårspray varje dag - som t.ex sova 15-20 min extra (för så lång tid tar det att platta igenom mitt långa hår).

2. Min hy. Såklart har ju jag/haft perioder i mitt liv då jag haft mer finnar än vanligt osv, men överlag så har jag faktiskt sluppit det. Vill även stoltsera med att jag aldrig använt foundation i hela mitt liv (mer än en gång när jag & Frida S var typ 12 år och lekte, och vi lånade hennes mammas foundation som var flera nyanser mörkare så jag såg ut som en inföding..). Eftersom jag är så fräknig så har jag varit rädd för att börja använda foundation och vänja mig vid den där "dockiga" släta effekten, och på så vis känna mig JÄTTEFRÄKNIG sen när man tvättar av sig på kvällen...  Har dock börjat fundera på om man kanske skulle införskaffa sig ett mineralpuder som bara skulle användas till fest i så fall, men chansen att hitta en nyans som matchar min spökfärg i ansiktet känns aningen minimal, så jag tror jag skippar det ändå. Ingen ser ju skillnad ändå?

3. Mina små fötter. Trots att de pekar inåt när jag går och att jag alltid har lätt böjda knän när jag fryser (vilket kan ge effekten av att jag ser ut som en kissnödig liten skolelev), så tycker jag om mina små pygméfötter. Okej, så små är de inte - mäter storlek 36/37 i skor -  men jag gillar känslan av att ha små fötter. Speciellt på vintern så tycker jag de ser så små och gosiga ut när man har dragit på sig jättetjocka strumpor hahaha!