Och det är ganska konstigt, egentligen. Jag har alltid velat flytta egentligen, men på senaste så har jag ångrat mig lite... Antar att det handlar om att jag inte vill riva upp den tryggheten men precis skapat sig och börja om på ett nytt ställe igen, men asså fan. Jag håller med pappa - man skulle bo i Köpenhamn. Jag vet inte vad det är med den staden och hela det landet, men det blev som mitt andra hem på något sätt. Doften, ljuden och människorna - allt är så underbart. Jag har så många lyckliga minnen därifrån.

Jag saknar att åka söderut från Helsingör längs Strandvejen, med alla fina husen med glaserade takpannor som glittrar som slott i solen på högra sidan, och till vänster har man Östersjön med sitt blåa vatten och Sverige i horisonten... Med bilrutan nedvevad, vinden i håret och pappas musik ur bilstereon - det är fan livet. Jag saknar Rådhuspladsen med deras jävla indianer som står där dag ut och dag in och spelar sin musik, jag saknar alla duvor, jag saknar de vackra stränderna som liknar Böda fast 10 000 gånger bättre, jag saknar att skratta åt skyltarna "Kun hund i snor" och framförallt så saknar jag alla gator....