En kram av min älskling.
Dör av saknad. Hatar att vara hemifrån, hatar att sakna, hatar att känna så mycket. Vill hem nu.


En hund.
Orkar inte längta. Vill ha en liten mopsgris som fjantar runt, att ta med på långpromenader varje dag, att busa med, att gosa med, tävla med... Allt. Tror ej ni förstår hur mycket jag faktiskt vill.


Åka bort någonstans.
Längtar till Danmark. Men tänk om jag får jobb? Då blir det ju inget med det. Visserligen så kan jag ju spara ihop mina egna pengar och åka till nåt annat ställe, men fan asså.. Saknar det. Men behöver ju inte resa så långt heller. Vill bara kunna åka nånstans utan att vara hindrad av annat. ÅH.


Lite alkohol.
Ytlig och tillfällig grej, men i liten mängd hade det nog gynnat mitt sinne denna kväll. Hade varit fint att kunna sitta och sällskapspimpla en lagom mängd hos en tjejkompis och bara prata. Dock har jag inte ens råd med buss, så.. Nej.


Sen saknar jag Frida som en liten gnu. Visst har jag flera andra vänner som jag självklart alltid kan ringa och som jag vet ställer upp när man känner sig ensam, men alla relationerna ser ju olika ut. Man kan ju vara lika bra vän med alla, men alla har en egen roll. Och det känns verkligen i hjärtat nu när Frida varit borta i ett halvår, det är inte alls samma sak och jag längtar som fan tills hon kommer hem.. ♥ Behöver en kväll med dig, vin som jag inte tål, pruttande och gråtande!