Varit på sjukt dåligt humör hela dagen, vilket tyvärr gått ut över mannen. Känner mig ju som en röv, men det är så mycket som händer just nu och detta med Figge var bara droppen...

 

Vi har varit nere i källarförrådet idag och sorterat inför flytten, packat om saker så att det bara är att plocka ut sen när vi väl ska flytta och kastat skräp som man samlat på sig.. Eller ja, som MANNEN samlat på sig! Gamla emokläder från urminnes tider, till exempel. Sen fortsatte vi lite uppe i lägenheten.

 

Hittat två fästingar som bitit sig fast på mig också?! Antingen hittade de dit efter skogsturen igår, eller så har de krupit över från Zhantos för han har sovit i vår säng inatt. Är nu skitnojjig för 1) fästinginfektioner, och 2) att jag ska ha fler på mig. Särskilt i håret där man inte ser ett skit när de är sådär pyttesmå. Katten har ju sovit vid mitt huvud också så det känns ju inte helt omöjligt... BLÄ. Tycker det kliar överallt nu.

 

 

 

Tänkt på stackars Figge också... Det känns bara så sorgligt, Figge var min på nåt vis och jag är så ledsen att jag inte kunde vara med honom i hans sista levande ögonblick. Försöker intala mig om att det gick fort och att han inte hann känna nåt... Men usch, det känns i hjärtat. Min fina gingerkorv. Figgeboo-ko. Vi ska dock inte skaffa en ny kompis till Zhantos, ialla fall inte än på några månader. Vi måste se hur det funkar med Zhantos först i nya lägenheten, och vänja oss in i nya livet med bebisen också så det är inte rätt tillfälle att ta sig an en ny kisse. Även om Zhantos troligen skulle må bra av det! Kanske senare.Skulle vara roligt att ta hand om en omplaceringskatt i så fall, men vi får se.
Och i skrivande stund höll jag på att få en hjärtattack då jag såg i ögonvrån att en katt smög sig in genom den öppna balkongdörren - så var det grannens katt. Fy vad obehagligt det var, kändes precis som det kunde varit Figge...