Blev fan chockad över hur mycket saker som händer EFTER att man fött sitt barn, som man aldrig hör någon prata om. Allt handlar istället om hur man ska äta, vad man ska undvika, hur man klarar av förlossningen utan att dö, osv osv - men när man väl fått sitt barn, vad händer då? Jävligt mycket som det är lätt att missa, tydligen. Har därför listat fem saker som sker efteråt som jag hade tyckt vara skönt att känna till.

 

 

Ömheten
Denna punkten är väl i och för sig rätt logisk, med tanke på vad det är man går igenom - men att man faktiskt har ont ÖVERALLT var väl kanske inte precis vad man var beredd på. Träningsvärken är inte att leka med efter flera timmars värkarbete, det stackars underlivet ska vi inte ens prata om och man känner sig faktiskt som att man blivit överkörd av en ångvält två gånger. Det tar några dagar innan man får upp sin normala gånghastighet - man såg alltså rätt tydligt i korridorerna inne på BB vilka som var precis nyförlösta pga den hasande gångstilen.

 

Blöjbärandet
Väl inne på BB när man har fått sitt barn så upphör den där barriären för vad som är privat och inte. Efter att man har fött så kommer det ju en hel del blod (såklart), och det är alltså inga små nattbindor som räcker för att fånga upp det, utan det är vuxenblöjor i storlek elefant som gäller. Tack och lov sitter alla i samma båt och man behöver inte skämmas över att både mammor och barn går runt med blöjstjärtar.

 

Amningen
Är ett mindre helvete innan brösten bestämmer sig för att starta mjölkmaskineriet. Och detta kommer igång snabbast genom att låta barnet snutta så mycket den kan, = du kommer aldrig att ha haft så ont i tittsen som de första dagarna. Det spänner och ömmar, och när väl mjölken rinner till så sticks och pirrar det. Viktigt är också att man får hjälp av barnmorskorna så att de ser att barnet har rätt grepp, har bebisen fel grepp så får man väldigt snabbt sår och grejer och DET låter ju inte alltför trevligt. Som tur är var Joline exemplarisk på detta och visste på direkten hur hon skulle göra, så för oss har detta aldrig varit ett problem.

Att komma hem
Ja herregud, hemkomsten. Kändes för min del som att man kidnappat någon annans barn, och själva känslan av att man nu ska ta hand om denna lilla sköra varelse helt på egen hand var minst sagt overklig. Att komma hem var dessutom det bästa av allt om vi ska tala om egen erfarenhet - efter att ha spenderat tre nätter på BB i ett rum tillsammans med en främling, ditt nyförlösta barn och dessutom utan din partner känner man sig skapligt ensam och ny i allt, och att äntligen få komma hem var fantastiskt! Att få duscha av sig all sjukhusdoft, få ta på sig rena kläder som inte luktar plastig väska och att få äta god mat för att slutligen däcka i sin bekväma soffa var guld värt. Och känslan av att man nu äntligen var två att hjälpas åt.