Joline är en fantastisk unge på alla sätt. Jag kan inte komma på minsta lilla grej som hon är "jobbig" med - andra barn kanske vaknar mycket på nätterna, äter dåligt eller äter för mycket, är rädda för främmande människor, är sjuka mycket, gnälliga att ha med ute bland folk, sena med det motoriska.... Men Joline är bara perfekt. Lättare unge har jag aldrig träffat. Det var det som skrämde mig mest när jag blev gravid och bestämde mig för att bli förälder - att få ett barn som skulle bli krångligt, att jag inte skulle känna att jag klarade av det. Att jag skulle stå där och undra hur fan jag tänkte när jag tog mitt beslut, jag som aldrig knappt ens hållt i ett barn i hela mitt liv!! Men snacka om att det blev helt tvärtom.

 

Som nyfödd sov hon först ensam i sin vagn de första veckorna, men när barn är precis nyfödda är de fortfarande inställda på sin egen dygnsrytm de hade i magen. Dvs det blir mycket vakentid på nätterna. Men Joline var aldrig skrikig. Jag kunde sitta uppe med henne i sängen, lägga henne i mitt knä på rygg och sen låg hon där och kikade tills hon blev trött och somnade, och jag la över henne till vagnen igen. När hon var ungefär 3 månader så hade hon ställt in sig på att man sover på natten och är vaken på dagen, och började sova hela nätter. Naturligtvis vaknade hon ett par tre gånger per natt och ville käka, men sånt gör ju små bebisar. Hon somnade alltid om efteråt. Alltid.

 

Hur som helst så blev det vid nåt tillfälle att jag var så jäkla trött efter all sömnbrist att jag började samsova med henne för att hon skulle sova bättre, och det var skitskönt för hon sov längre då och vi kunde sova till 10-11 på morgnarna. Helt sjukt, haha. "Tyvärr" har ju detta fortsatt. Och visst, jag ÄLSKAR att sova bredvid den där lilla tjejen, men hon blev nyligen 10 månader, och vi stör varandra otroligt mycket när vi samsover. Och snart fyller hon ett år, och då tycker jag att det är dags för henne att kunna sova hela natten i sin egna säng. Dessutom så måste hon bli runtburen för att somna, vilket funkade förut men ju större hon blir desto tyngre blir hon ju, samt att det blir rejält opraktiskt när man är iväg eller ute om man ska bära runt på henne. Som det är nu måste jag bära runt henne innan jag försiktigt kan lägga ner henne när hon somnat. Och oftast så vaknar hon två-tre gånger på kvällen innan det hunnit bli helt mörkt ute, så jag tror även att ljuset förstör lite för henne så behöver införskaffa en ordentlig mörkläggningsgardin. Lägger jag ner henne i sin säng utan att bära runt på henne blir hon skitförbannad, och jag har helt enkelt skjutit fram det hela för jag har liksom inte orkat ta striden.

 

Men nu är det dags! För fick reda på av hennes far att hon sover hela nätterna i sin säng där, så då insåg jag att problemet förmodligen ligger i att hon är bortskämd med mig och vet att jag "mammar" henne. Går det utan problem där så borde det ju göra det hos mig med! Så igår satte vi igång projektet med att hon skulle somna av sig själv. Mätt och trött bäddade jag ner henne igår, hon blev tvärförbannad, jag plockade upp henne och vaggade tills hon lugnat sig, sen la jag ner henne och gick ut. Skrik och gråt i några minuter, jag kom tillbaka och upprepade proceduren. Hon var SÅ upprörd, alltså riktigt hysterisk. Till slut somnade hon ändå i famnen på mig innan jag ens hann märka något typ, så trött var hon. Så att hon skulle somna i sin säng då lyckades ju inte riktigt. Så ikväll gjorde vi om det hela igen. Exakt samma sak hände, första gången plockade jag upp henne men hon var precis lika hysterisk i famnen på mig som i sängen, så då körde jag igång 5-minutersmetoden på riktigt. Jag gick in efter 5 minuter, klappade på henne i sängen, stoppade in nappen och la henne ner, sa godnatt och gick ut. Och tamejtusan - jag behövde bara gå in tre gånger, och för varje gång så blev hon mer och mer lugn innan jag efter sista gången hörde att hon höll på att somna. Och till slut så gjorde hon det! Det tog nog bara en kvart, så jag hoppashoppashoppassssss att detta fungerar nu och att vi kan få lugna och sköna kvällar i fortsättningen nu utan bärande, gnäll och att hon vaknar innan jag själv hunnit gå och lägga mig.

---