Jag vet inte om mina beteende klassas som en ätstörning, (förmodligen inte) men ja jag är nog lite knasig iallafall. Nu i en ganska lång period har jag knappt käkat nåt - för jag har helt enkelt inte tänkt på det. Eller "haft tid", dvs jag har stressat över annat och prioriterat bort det. Inte för att jag har varit så värst hungrig heller. Men det blir väl kanske så när det sker stora förändringar i ens liv. På ett sätt har det varit bra, för nu har mina sista två preggokilon försvunnit + två till, så nu kan jag glida runt i även mina tajtaste jeans som jag hade innan, haha. Men smalare än såhär vill jag inte bli, för nu har mina favvisjeans börjat bli för stora och jag AVGUDAR dem så nu har jag börjat tvinga mig själv till att äta och prioritera det bättre!

 

Nu verkar det "äntligen" som att frossandet har återvänt. Gjorde tacos i tisdags, som jag åt då, igår, och idag kommer Madde hit och så ska vi äta det också. HAHA. Älskar tacos <3<3<3<3<3 Sen köpte jag en hel jävla påse med såna där chokladkex igår. Åt upp hela. Själv. På en kväll. 250 g kex, kollade närigsvärdet bara på kul och ba *OOPSIE* typ 1500 kcal smäckte jag i mig på ett bräde, HAHAHA. Vilket offer man är. Bara en tidsfråga tills dedär jävla kilona är tillbaka igen!