Hur fan blev det november? Känns som att den här sommaren och hösten har gått otroligt fort, känns som att det bara var typ en månad sen som man kunde sitta ute på balkongen hela kvällarna utan att frysa och nu är det riktigt kyligt ute om kvällarna...

 

Igår eftermiddag var det en snubbe här som kollade på lägenheten, han lät positiv osv och jag nämnde även att om han vill flytta in tidigare så kan vi ordna det för jag vill ju mest bara bli av med lägeheten på ett sätt. Så han skulle kolla upp det lite, så vi skulle höras av. Alltså jag har såna blandade känslor kring den här flytten - samtidigt som jag verkligen vill bort från Nybro, denna lägenheten som både är halvt omöblerad och även står för en helt annan del i mitt liv, känslan av att allt är så långt bort.. Så känns det så jävla jobbigt också. Att behöva ge upp detta som är mitt helt egna för att bli inneboende IGEN känns inte så jävla lockande, speciellt inte när jag nu har ett litet barn på deltid. Mina katter kan jag inte ta med mig vilket också känns svinjobbigt, Zantos har det dock löst sig för så jag ska ju få tillbaka han igen sen, men Simba har fortfarande ingenstans att ta vägen under dehär månaderna som det kommer bli innan jag får tag i en annan lägenhet, så jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

 

Samtidigt så vet jag ju att detta är enda lösningen att göra såhär, och att det faktiskt är bäst just NU för jag vill ju ändå in till Kalmar på sikt i vilket fall, och en trea är ju alldeles för stor för mig att bo ensam i när jag dessutom knappt är hemma mer än när jag har Joline då. Så tröttsamt bara att det alltid ska gå i uppförsbacke för mig, det känns som att jag gått på högvarv nu i över fyra år och ständigt kämpat och fortfarande gör för att saker och ting ska ordna upp sig... Det sägs ju att hårt arbete lönar sig, så kan ju trösta mig med att det förmodligen väntar en sjuhelvetes belöning åt mig. När det blir återstår dock att se...