Det var alltså i början på förra veckan när jag jobbade på en förskola i stan som jag förmodligen blev smittad. Började känna lite i halsen i onsdags/torsdags, riktigt skavigt började det bli först i fredags men i mitt ungdomliga sinne tänkte jag att som den viking jag är tar mitt fantastiska immunförsvar naturligtvis hand om de små bacillerna. Sen gick jag ut och drack öl.

Det ångrade jag däremot kl 00:30 på natten när halsen var helt igensvullen och jag cyklade hem mycket tidigare än mina kompisar för att bädda ner mig. Vaknade på lördagen och mådde som en begagnad påse morötter. OCH DÅ VAR DET DAGS ATT HÄMTA HEM AVKOMMAN IGEN, för hennes far skulle resa bort. Alltså jag älskar verkligen dotran mer än allt på denna jord, men just i lördags var jag inte pepp på föräldraskapet vill jag lova. Sjuk och jävlig, och tror ni inte barnet också hade dragit på sig de otäcka dagisbacillerna under veckan?! 

Veckan som har gått har jag alltså varit så dålig att jag knappt orkat klä på mig. Joline har gnällt och sovit dåligt pga sin täppta näsa, och nu har vi lyckats smitta ner stackars farmor också som har varit vår hjälte dehär dagarna.. Näe fyfan, jag kan inte minnas när jag senast mådde såhär kasst och tyckte såhär synd om mig själv. ALLT GÖR JU ONT OCKSÅ, hela kroppen ömmar och värker, bihålorna gör ont, tänderna gör ont, och min stackars näsa ska vi inte ens tala om efter allt snytande. Förbrukat säkert två rullar hushållspapper denna veckan bara på snytpapper. 

Nu ska jag äta glass med nutella trots att jag inte känner vad det smakar ens.