Idag riktar vi vårt allra största tack till Nicklas som är en sån pärla och hjälper mig med *mAnLiGa_SaKeR* ! Senast han var här nätade han in min balkong. Igår formaterade han om min dator, bjöd på donken och hade med sig högtalare som jag ska få låna (alla som klagar på mig om att man inte kan spela metal på laptopens inbyggda högtalare kan alltså andas ut och sluta med det nu!), haha jävla handyman alltså. :D

Idag blev jag väckt av Joline, som vanligt. Var otroligt trött så jag la över henne i min säng och hoppades på att hon skulle somna om. Resultatet blev istället att JAG somnade om, så efter ca en halvtimme vaknade jag av ett ryck när hon gjorde ett glädjetjut i vardagsrummet. Flög upp, visar sig att hon hade hittat en tidning som hon satt och lekte med och i köket hade hon vällt både mat-och vattenskål till katterna så hon var heeelt genomblöt haha... Hon är farlig nu alltså. Får nog börja stänga dörren till sovrummet, alternativt INTE somna om sådär....

 

Eftersom jag har alla bilder och shit på den externa hårddisken, så bjuder jag härmed på random bild på Oli Sykes. 

 

Knappt varit hemma alls i veckan så ni får ursäkta bloggbristen. Har fått vara hemma två dagar från jobbet denna veckan pga att mina barnvakter hastigt fått annat för sig, haft lite ångest över det eftersom det känns som att man missar så jävla mycket... Men när jag kom idag så visade det sig ändå att vi mest haft säljutbildning de två dagarna och det verkade inte vara jäääättemycket ändå, visste det mesta redan och mycket inom service och sälj handlar ju ändå om sunt förnuft och lite logik så jag tar nog igen det.

 

Idag på jobbet var dessutom dagen då vi skulle sätta oss i telefonen och ta emot samtal för första gången. Fick reda på detta imorse precis när vi började, haha jesus... Ville dö efter lunchen och telefonpasset närmade sig med stormsteg. Men det gick bra! Förutom att man känner sig som världens trögaste och mest omständiga person som mute'ar samtalet typ tre gånger bara för att kolla upp olika grejer, HAHAHA. Men jag förlängde ett abonnemang idag och var den enda i gruppen vad jag vet som gjorde det, så jag är nöjd.

 

 

Hade en otroligt bra kväll i lördags, stort tack till Maddigirl för inbjudan, det får vi göra om! Det bjöds på magisk mat, vinet smakade som det skulle, träffade fina människor ute, och kvällen avslutades på bästa sätt. Det var en bra utgång!

 

 

Idag är det måndag igen (fast den är nästan slut nu...), har haft en bra dag på jobbet igen och jag känner mig taggad att fortsätta utbildningen. Nu lockar sängen för det är tidigt upp imorn igen som gäller. Har inte känt mig helt hundra idag dock, halsen ömmar och känns svullen och hela kroppen värker... Håller tummarna på att det bara är en ofarlig liten förkylning. Att tvingas vara borta från jobbet nu under utbildningen vore i princip rena självmordet för det är så mycket att lära sig. Pray for me, babes!

Här ekar det tomt! Började ju på nya jobbet i måndags, och sen har det varit full fart heeela veckan.... Trivs som fan hittills, det är roligt folk och jobbet i sig verkar som nåt som passar mig - dock är det sjukligt mycket att lära sig. Programmen vi använder är ju mer avancerade än raketforskning, och utöver det så ska det tränas säljteknik och abonnemangsformer och gud vet allt. När halva veckan hade gått så började hjärnan bli riktigt grötig framåt eftermiddagarna kan jag säga, så jag har varit rejält polare med den förbannade automaten dessa dagarna haha. MEN DETTA BLIR BRA! Tror det mesta faller på plats sen när man väl kommer ut i fält så att säga.

 

Så ja, ni förstår säkert att bloggadet har hamnat lite på sniskan! Övriga upplysningar jag kan dela med mig av är att Joline nästan går nu, det är fler och fler steg för varje dag så hon kommer absolut gå innan sin ettårsdag nu här i slutet av augusti. Ser även fram emot min löning lite extra denna månaden, då ska jag inreda Joline's rum och göra det riktigt mysigt där inne tills hon fyller år så att hon kan visa upp sitt fina rum sen när det är dags för kalas. Fatta så sjukt att jag har varit mamma i nästan ett helt år nu... Ofattbart stort att greppa! Min stora tjej <3

 

 

Jag är bara så tacksam för allt. Jag har haft helt fantastiska månader nere på mitt favoritfik, min tredje sommar där och jag tror banne mig att detta har varit den bästa. Jag är så glad och tacksam över att L har sträckt ut sin hand till mig och gett mig jobb i första hand, anpassat schemat efter mig och TROTS att jag förra året var höggravid så fick jag ändå chansen att visa att jag vill och kan.

Jag är så tacksam över att jag har en sån fin familj och släkt som alltid ställer upp för mig - ekonomiskt när det har skitit sig, en säng när det har behövts, ställt upp och skjutsat och lämnat, passat Joline när saker har kört ihop sig, och som alltid står bakom mig i alla väder.

Jag är så tacksam för att jag har så många fina vänner som verkligen bryr sig om mig och ställer upp när det behövs. Och många andra människor i min närhet som peppar och hejar på, hör av sig varje dag och säger att jag är bra, det gör mig så jävla gott. Jag kan inte nog tacka alla människor som hört av sig den senaste tiden bara för att se hur det är med mig och peppar mig till att fortsätta.

 

Jag är också så oerhört tacksam för att saker och ting flyter på så bra för mig. Jag inser att allt som flyger runt måste landa igen, så just nu njuter jag bara av nuet. Av att jag har en lägenhet. Att jag har fått ett jobb. Att min dotter är ett sånt underbarn.

 

 

 

Våren 2014 kändes så svart, svår och dyster, och det kändes som att jag verkligen hade nått botten rent psykiskt. Men jag tror det är vad som behövs för att man ska orka ta sig upp igen från sina hjärnspöken av självförakt och den ständiga utmattningen av att man slåss i motvind. Jag vill aldrig må så igen. Att äntligen må som man förtjänar - att få vara nöjd med sig själv, känna sitt egenvärde, att man duger, att trivas i sin kropp och sitt sinne.... En självklarhet för många, men för mig har det inte alltid varit så. Jag har varit så fokuserad på att sätta andra människor i första hand att jag helt glömde bort mig själv och vad jag behöver.

 

 

Packade med mig det lilla barnet idag och åkte till Kalmar för att besöka farmor! Joline har roat sig med att inventera aaaalla lådor i hela farmors kök, herregud vad hon drar ut grejer. Men det är så kul att se på henne när hon håller på, hon sitter på golvet och plockar med bunkar och klädnypor, just nu älskar hon att ge och ta - hon sträcker fram något till en, t.ex en klädnypa, och så säger hon "tatt" (tack) när man tar den för det har hon fattat att man ska tydligen HAHA. Så söt. Och allt är bara "titta, titta!". Älskar att hennes språk har utvecklats så mycket, hon babblar verkligen på för fullt men det är ju inte många ord hon kan än. Men man märker att hon mer och mer börjar sätta orden i sitt rätta sammanhang, innan sa hon bara orden utan att förstå vad de innebar men nu börjar det bli rätt. Som tack och titta, haha! Resten som hon säger är ju nästan bara skitsnack, men det är så roligt ändå att lyssna på, man undrar ju verkligen vad som rör sig i huvudet och vad hon TROR att hon säger haha. Älsklingen!

 

The only thing you'll get is this curse on your lips
I hope they taste of me, forever

 

HELÅ. Det borde vara förbjudet att vara såhär trött som jag är idag. Herregud. Och för att citera min goda vän Frida: "The world is made of warm! Sweating like a quuen".... Det är så förbannat varmt att det faktiskt är jobbigt nu. JO JAG SKREV PRECIS ATT DET ÄR JOBBIGT. Hatar sommaren när den är såhär. Blä. Känns dessutom som att jag inte har gjort annat än ätit idag - har gått loss på lösgodis, yoghurt, avokadosallad och massa smörgåsar för fick nån galen craving på räkost och sånt där fluffigt vitt bröd som jag inte kommer ihåg vad det heter.

 

 

Annat på fronten är att jag imorgon skriver på mitt anställningskontrakt, jag har chockat kommit till insikt med hur mycket man faktiskt kan svettas efter den senaste tidens värmebölja, jag fick eksem bakom örat av mitt korsörhänge så jag har sorgset fått plocka ur det, och så har jag även insett att jag nog kommer leva med ett tragiskt hjärnspöke i resten av mitt liv men det är väl mitt egna fel i slutänden. Nu ska jag nog gå och lägga mig.

 

För en vecka sedan var jag på arbetsintervju. Jag sa det inte till så många för jag ville inte jinxa det, jag har varit arbetslös så pass mycket att jag liksom inte känner att jag vill sumpa den liiiilla lilla chansen jag kanske har pga bad juju liksom HAHA. Larvig är jag. Anywaaaayz. Idag ringde de. Jag börjar 6 augusti. Livet vill mig fan gott numera!