Blev fan chockad över hur mycket saker som händer EFTER att man fött sitt barn, som man aldrig hör någon prata om. Allt handlar istället om hur man ska äta, vad man ska undvika, hur man klarar av förlossningen utan att dö, osv osv - men när man väl fått sitt barn, vad händer då? Jävligt mycket som det är lätt att missa, tydligen. Har därför listat fem saker som sker efteråt som jag hade tyckt vara skönt att känna till.

 

 

Ömheten
Denna punkten är väl i och för sig rätt logisk, med tanke på vad det är man går igenom - men att man faktiskt har ont ÖVERALLT var väl kanske inte precis vad man var beredd på. Träningsvärken är inte att leka med efter flera timmars värkarbete, det stackars underlivet ska vi inte ens prata om och man känner sig faktiskt som att man blivit överkörd av en ångvält två gånger. Det tar några dagar innan man får upp sin normala gånghastighet - man såg alltså rätt tydligt i korridorerna inne på BB vilka som var precis nyförlösta pga den hasande gångstilen.

 

Blöjbärandet
Väl inne på BB när man har fått sitt barn så upphör den där barriären för vad som är privat och inte. Efter att man har fött så kommer det ju en hel del blod (såklart), och det är alltså inga små nattbindor som räcker för att fånga upp det, utan det är vuxenblöjor i storlek elefant som gäller. Tack och lov sitter alla i samma båt och man behöver inte skämmas över att både mammor och barn går runt med blöjstjärtar.

 

Amningen
Är ett mindre helvete innan brösten bestämmer sig för att starta mjölkmaskineriet. Och detta kommer igång snabbast genom att låta barnet snutta så mycket den kan, = du kommer aldrig att ha haft så ont i tittsen som de första dagarna. Det spänner och ömmar, och när väl mjölken rinner till så sticks och pirrar det. Viktigt är också att man får hjälp av barnmorskorna så att de ser att barnet har rätt grepp, har bebisen fel grepp så får man väldigt snabbt sår och grejer och DET låter ju inte alltför trevligt. Som tur är var Joline exemplarisk på detta och visste på direkten hur hon skulle göra, så för oss har detta aldrig varit ett problem.

Att komma hem
Ja herregud, hemkomsten. Kändes för min del som att man kidnappat någon annans barn, och själva känslan av att man nu ska ta hand om denna lilla sköra varelse helt på egen hand var minst sagt overklig. Att komma hem var dessutom det bästa av allt om vi ska tala om egen erfarenhet - efter att ha spenderat tre nätter på BB i ett rum tillsammans med en främling, ditt nyförlösta barn och dessutom utan din partner känner man sig skapligt ensam och ny i allt, och att äntligen få komma hem var fantastiskt! Att få duscha av sig all sjukhusdoft, få ta på sig rena kläder som inte luktar plastig väska och att få äta god mat för att slutligen däcka i sin bekväma soffa var guld värt. Och känslan av att man nu äntligen var två att hjälpas åt.

Tror aldrig jag har träffat ett barn som jag ansett luktat gott. Har väl i och för sig inte sniffat på så många spädbarn direkt - men det sjuka är att min dotter luktar hlt fantastiskt mysigt och gosigt. Förstår nu vad alla menar med att bebisar luktar gott.

Undrar om det är en biologisk grej bara för att det är mitt egna barn, eller om det faktiskt är ett faktum som jag råkat missa?

 

 

Så ploppade Joline ut, och jag kan FINALLY ta tag i mitt hemska hår med utväxt ner till öronen nästan! Fruktansvärt är ordet. Nu har jag börjat resan mot blondare barr, det kommer ta lite tid men det är lugnt för allt är bättre än det hemska jag hade under graviditeten.

 

Gick från detta....

Det är ett heltidsarbete att ha en bebis! Bara för att jag satte mig nu och skulle skriva ett inlägg här så hör jag hur hon börjar grymta och vakna till i vagnen, har jag tur somnar hon om en stund till så jag ska försöka fatta mig snabbt!

 

 

Nu har man börjat komma in lite i livet som småbarnsförälder! Men i samma stund som man tror att man fått in rutiner så ändras det igen, det märks redan nu och de senaste två-tre dagarna har hon varit mycket gnälligare än hon brukar så jag tror att hon växer mycket just nu. Hon är väldigt snuttig och tuttig, somnar fortfarande bara om hon får ligga på ens bröst och vaknar i princip direkt när man lägger ner henne om hon inte får somna till riktigt ordentligt.

 

Igår var Madde och Lucas här och käkade tacos med oss och kollade på Idol lite, och idag har Viktor varit här och fikat/käkat. Synd bara att hennes humör är så olika - igår hade hon verkligen sin värsta kväll någonsin. Hade jätteont i magen och skrek lääänge vid två olika tillfällen innan hon slutligen slocknade runt midnatt. Och idag har det varit precis tvärtom - hon har varit som en ängel idag! Det behövdes haha. Tråkigt bara för Madde och Lucas som fick ta del av hennes tjuriga humör särskilt när hon inte alls är sån ofta, men å andra sidan så är det ju inget någon kan hjälpa. Barn skriker ju alltid mer eller mindre, så vi får hoppas att hon är på bättre humör nästa gång!

 

Så nu idag har jag faktiskt bara njutit av lugnet och hade till och med tid att gå och vila en timme i eftermiddags. Nu när allt kretsar kring det här lilla livet alla dygnets timmar, så är det rätt skönt att få ha lite egentid när tillfälle ges! Hon är otroligt mysig och gosig att ha nära, men det är ju lite opraktiskt för man får ju inte så mycket tid över till annat. Den tiden man har för sig själv när man går in i duschen är ju magisk numera bara för att man får vara ensam. Å andra sidan försöker jag verkligen att njuta av den här tiden som är nu när hon är såhär liten och mysig, rätt som det är så är hon en vild ettåring som röjer runt här hemma! Vi tycker redan hon har växt märkbart nu under dessa tre veckorna, så snabbt går det ju defintivt!

 

 

Idag hade vi tid hos BVC på morgonen för vägning och mätning! Eftersom mannen inte är hemma på dagarna nu fick jag gå dit själv, vilket betydde att det var första gången jag gick ut själv med Joline i vagnen. Det var kul som fan! Och så har det varit lite mulet ute idag, = mitt favoritväder! Så skinnjackan åkte på, och det var en perfekt första barnvagnspromenad all alone!

 

Får ursäkta bloggpausen som blivit, men som ni säkert förstår så blir det en liten omställning när man får barn.. All tid har alltså gått till henne, och den tiden som man har haft för sig själv får man passa på att sova på eller göra sånt som inte hinns med när man har en spädis fastlimmad under tutten haha! Men nu hade jag lite tid över och ska försöka få upp lite inlägg här i fortsättningen nu, när man fått lite rutiner på vardagen och sådär.

 

Imorgon är det alltså två veckor sen hon föddes, vår fina Joline. Känns ju inte riktigt klokt? Det känns fantastiskt ialla fall, det är så mycket större och roligare än jag någonsin kunde tro - det är verkligen berikande på ett helt annat sätt, svårt som fan att beskriva men det är verkligen bara mysigt. Hon är så himla snäll, hon har inte skrikit fler gånger än man kan räkna på ena handen sen vi kom hem - däremot har hon börjat få lite ont i magen nu, men det är verkligen inga panikskrik i timmar vi pratar om ändå. Hon gnyr och grymtar lite på sin höjd, så det är en väldigt harmonisk liten bebis vi har än så länge!

 

Jag tänkte sätta mig och skriva ihop förlossningsberättelsen någon dag också, men tills vidare så kör jag bara på med inlägg som vanligt.