Här ville jag skriva något sånt där urromantiskt som på millimetern förklarar exakt hur jag känner så att du förstår hur lycklig jag är med dig, men orden räcker liksom inte till.... Jag är så jävla glad så jag skulle kunna flyga iväg mot himlen och bara skutta runt på de små fluffiga molnen, du är den finaste av alla blommor och jag blir lika glad varje morgon då jag vaknar upp med dig vid min sida även om du ofta väcker mig genom att tuta i mitt öra och bara jävlas... Du är underbar och jag älskar dig nåt sjuuuuukt, jag är din så länge du vill att jag ska vara det <3

Farmor, pappa och Isak städar bilen. Pappa går på toaletten - Isak hittar några piller i en karta i handskfacket.

Isak: Åh dom ska jag smaka!
Farmor: Får se på dom! *läser på en halvmeters avstånd i flera minuter och granskar dem även i solen, riktigt noga*
Isak: Får jag dem nu eller?
Farmor: Äh, det får du fråga pappa om vad det är för ena tabletter... *misstänksam*
Pappa kommer tillbaka
Isak: Pappa, vad är detta för tabletter?
Pappa: Får se... Jaha, det är mitt knark, dom tar jag när jag är trött!
Isak: HAHHAHAHA *fattar ironin*
Farmor: :OO:O:O:O:O:O:O:O
Pappa: Hahahaha nej jag skojar, det är mot diarré.
Isak: JAA, dom vill jag smaka!
Pappa: Hahahha, nej!
Farmor: -.-

Familjen Flygt's torra humor <3

Vi sitter och solar ute.

Linda: Det här är verkligen livet...
Jag: Mm....
Linda: Glöm inte benen!
Jag: NEJ, JAG SKA HÄMTA MINA PROTESER NU!
Linda: HAHHAHHHAHHA

Gammal bild från feb -09, vi hade en skitkul dag på Ikea och det var vid detta tillfälle jag insåg att Ikea har världens godaste bearnaisesås...

Idag är det ingen mindre än min älskade vän Sofie aka Kokostutten som fyller 18 år!
Vem hade trott i början av sjuan att vi skulle bli så tajta kompisar som vi är nu? Jag är så galet glad att du stod på dig och fortsatte hänga med mig trots att jag kanske inte alltid var så jävla sugen på det just då (och därmed säkert var en väldigt tråkig kompis att umgås med) XD Men som man säger; både saker och människor förändras, vilket vi gjorde, och nu är vi tajtare än nånsin! Du är den av mina närmsta kompisar som jag har känt längst, vi är inne på vårt 4e eller 5e år nu och fler ska det fanimej bli!

Sofie, jag älskar dig min vän och hoppas du får en superdag idag och en ännu bättre fest ikväll! <3 LET'S SHAKE SOME ASS!

Torsdagen den 4 mars
Vi åkte vid nio på morgonen; jag, pappa, Mariam, Frida & hennes mamma Lotta. När vi skulle hämta Mariam dog bilbatteriet XD Alla blev skiträdda. Så det fanns inget annat att göra än att springa igång bilen och det lyckades - samt att vi troligtvis skämde ut oss inför halva Smedby då den fullproppade morgonbussen hade oturen att komma precis när vi stod som fån runt bilen som stod "parkerad" vid busshållplatsen....

Bilresan var nästan för lång (5 timmar), men vi lyckades roa oss med tidningar, kameror, böcker och självklart massa Tokio Hotel-musik i cd-spelaren ;) Vi var framme i Göteborg vid ca 14:30, checkade in på hotellet och fräshade bara till oss lite snabbt innan vi drog ut på stan. Vi gick runt i olika butiker på väg mot Nordstan, där vi sen hängde enda fram tills klockan 20:00 då det stängde XD Pappa hade tröttnat på oss för länge sen vid det laget, kan jag meddela, så det var 3 trötta ungdomar samt en äldre ungdom som vandrade tillbaka till hotellet med miljoner kassar.

Lista på vad jag köpte (för den som mot förmodan intresserar sig):

• turkosa Converse, Nilson Shoe's 699 :-
• svart topp med puffärmar i spets, Zara 179 :-
• svart armband med blixtlåsdetaljer, Scorett 149 :-
• svart rosettarmband i skinnimitation, KappAhl 69 :-
• svart korsett med svarta paljetter, H&M 199 :-

Inte särskilt mycket, men jag har en budget att utgå ifrån som fattig student...

När vi kommit till hotellet vilade vi i ca 30 min, sen drog alla i sällskapet ut på stan igen för att leta upp en mysig restaurang att käka på. Vi hamnade på Pasta Plus som hade skitgoda pastarätter <3 Innan vi vandrade tillbaka mot hotellet skulle vi förbi Seven11, och det var på denna lilla promenad som Louise ringer från Stockholmskonserten... FJÄRILAR I MAGEN, gud vad glad jag blev :'D Stupade i säng strax efter 23:00, förväntansfull...

Bild: google.se

Fick nyss reda på att TH kommer till Sverige nästa vecka... Vet inte vad de ska göra, men troligtvis intervjuer och signering av något slag. Det är ju inte utan att man får lite ångest och en klump i magen, för fan vad jag egentligen vill se dem på riktigt. Men jag har inte alla pengar i världen och jag har helt seriöst inte råd att åka upp till Stockholm för att "bara kolla" på dem. Men satan alltså, jag vill verkligenverkligenverkligen.... :/

Skickade ju efter bilder för ett tag sen. Nu behöver jag en sån där jätteram från IKEA med plats för typ 15 bilder i samma eller vad det var nu... Tänkte att det kunde vara fint med två jätteramar bara med bilder på människor jag tycker om och bilder jag är kanonnöjd med.

Så jävla tråkig dag, hade inte gjort något om jag hade sovit bort hela. Har inte hört av en enda människa förrän ikväll då jag fick sms från en viss herre... Kunde inte passat bättre, känns bra att NÅGON bryr sig om att kontakta mig nu när min mobil inte funkar och jag inte har pengar att ta mig hemifrån -.- XD

Och det är nästan pinsamt hur mycket jag saknar den där sötbullen alltså... <3

HAHAHA, troligtvis min favoritbild på kvinnan!

Tack som fan för att du följer med till Emmaboda, Sofie! <33

Sommaren 2007 för mig är en viktig del av mitt liv, med både positiva och negativa minnen. Men starkast är ändå allt med Tokio Hotel, bandet som har betytt otroligt mycket för mig. Det var genom dem som jag hittade mig själv och vem jag var, och även om man nu i efterhand tänker tillbaka hur barnslig och patetisk man egentligen var, så fick dem mig att växa. Bill & Tom Kaulitz, Georg Listing och Gustav Schäfer förändrade mitt liv.



Jag upptäckte dem för ganska exakt två år sedan nu, det var hemma hos Mariam som Frida och hon googlade ordet "nichten" som de av någon anledning hade börjat säga hela tiden och ville se om det betydde något. De fick upp videon till "Spring Nicht" av Tokio Hotel som de började lyssna på, och det var som någon slags magi, jag blev fan besatt direkt. Kom hem på kvällen och bad Frida skicka några låtar som hon hade med dem, och det var så det började. Trodde väl bara att det skulle bli som med andra band, man hittar ett par bra låtar och sen är det inte mer med den saken, men med TH var det helt annorlunda. För första gången gick jag verkligen in för att hitta fler låtar med ett band, och det var och är nog fortfarande bara en låt med dem som jag inte är så förtjust i.

Året 2007 var verkligen Tokio Hotel's år, både vad gällde bandet och fansen. De slog snabbt igenom i stort sett hela världen, i varenda tjejtidning kunde man läsa om bandet och alla som hatade bandet rasade mot masshysterin kring bandet med sångaren som såg ut som en tjej. Jag gick med i Sveriges största TH-fanklubb, med världens skönaste medlemmar och jag trivdes verkligen på sidan. Vi var som en familj. Största delen av mina pengar varje månad gick till at köpa både svenska, tyska och holländska tidningar där det skrevs mest om bandet, leta artiklar, intervjuer och posters som jag sedan tapetserade hela mitt rum med. Bokstavligen. Man såg knappt vilken färg tapeten hade. Min familj började tycka att jag hade problem och att det inte var nyttigt att vara besatt av ett band på det sättet, men själv måste jag säga att det var den lyckligaste tiden i mitt liv. I slutet av sommaren skickade jag ett brev till sångaren Bill och bad om en autograf. I brevet skickade jag med ett tomt kuvert adresserat till mig med porto. I oktober fick jag tillbaka ett litet vykort med autografer, dock tryckta, men det gjorde inget för jag var ändå världens lyckligaste. Jag visste ju att Bill hade tagit i just mitt kuvert, han hade öppnat mitt brev, och bara det var stort nog för att kunna fatta. Jag ramade in vykortet med kuvert och allt i en guldram, och det står i min hylla fortfarande.



Vintern -07 fick jag reda på att de skulle komma till Stockholm för att ge en konsert. Jag blev helt galen, äntligen skulle jag få se dem live! Biljetterna släpptes klockan 10:00 samma dag som vi gick på jullov, och min pappa lovade att ringa så fort klockan slagit tio och boka biljetter. Fick reda på när jag slutat skolan att han suttit i telefonkö i nästan 1½ timme för att få tag i två biljetter till mig och Frida. Han förstod verkligen vad det betydde för mig, jag har aldrig varit så glad i hela mitt liv när jag till slut stod där hemma i köket med biljetterna i handen och förstod att till vären skulle min dröm bli sann.

Men det blev inte som jag tänkt mig. Tio dagar innan konserten meddelade bandet att Bill hade blivit allvarligt sjuk. En cysta på ena stämbandet gjorde att han var tvungen att opereras och han skulle inte kunna sjunga på ett tag. Konserten ställdes in, men bandet lovade att komma tillbaka vid ett annat tillfälle. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde den dagen.

Bill blev snabbt frisk, och bara två månader efter operationen stod han på scen och sjöng för full hals igen. Dock inte i Sverige... De hade övergett oss i Europa för USA. Hela -08 turnerade de runt i hela USA för fullt hus, medan fansen i Europa bad att de skulle komma tillbaka hit. Det gjorde dem inte.

Jag tror att de flesta kände sig ganska svikna, även jag. Jag hade verkligen dyrkat dem fram tills dess, de var mina största idoler som bara gjorde rätt och så gjorde dem så... Tokio Hotel var hela min värld fram tills den dagen.



Nu i efterhand har jag knappt lyssnat något alls på dem. Jag nötte deras låtar som fan under nästan ett år innan jag slutligen började lyssna på annat... Och jag började allteftersom glömma bort mina idoler som tidigare fått mig att gråta av både lycka och sorg. Men det är genom detta band som jag har hittat mig själv. Det är med detta band jag har flest minnen, varje låt förknippar jag med någon speciell händelse ur mitt liv, och när det var svårt ibland var det i deras musik jag kunde drunkna och bara glömma allt. Det är fan så jag blir tårögd nu när jag återminns allt, det var så länge sen...

De släpper nytt album snart. Jag måste köpa det av den enkla anledningen att jag vill höra något nytt från dem och kunna återuppleva allt igen. Är det fortfarande samma band jag förälskade mig i för två år sedan? Lyssnade på sneakpeak:en av två av deras nya låtar som läckte ut på nätet för lite sen, och jag skojar inte när jag säger att jag fick gåshud över hela kroppen. Det kändes underbart. Och även om det inte är mitt favoritband längre och jag aldrig lyssnar på dem, har de ändå en speciell plats i mitt hjärta. Om de någon gång kommer till Sveriga så ska jag självklart gå, bara för att låta en gammal dröm slå in.

Tokio Hotel für immer und Ewigkeit...

Tack för att du inte lackar när jag piercar mig utan lov, ringer dig när jag är full och vill bli hämtad, färgar håret hur jag vill utan att låta dig säga något om det och inte tjatar på mig om att jag borde äta mindre godis och städa mitt rum.

Nu har jag suttit i lite mer än en timme med min vän Mariam's blogg. Hon behövde hjälp med designen, och eftersom jag kan det dä någorlunda ialla fall och jag är så snäll, så hjälpte jag henne :D

Kolla in Mariams blogg HÄR.



Psst!
Mariam vann en resa till USA för någon månad sen på säkerhetspolitik.se, så imorgon åker hon! Följ hennes USA-resa genom bloggen hela veckan, när hon bl.a besöker Vita Huset och svenska representanthuset i Washington.

Och grattis säger vi till min älskade vän Frida som fyller 17 år idag!
Grattis min porrboll! <333